Argbigga

Och det är tydligen nu det är dags att börja fundera. Hur ska det gå det här egentligen? Förra gången jag var gravid så kände jag mig ganska harmonisk. Den här omgången betecknas nog snarare hormonisk. Visst, jag kan vara ganska lättretlig även utan bebis i magen, men nu är det liksom ingen hejd på irritationsmomenten. Och då måste jag ju fråga mig - när jag inte ens själv tycker det är särskilt trevligt, hur är det då för herr Visser och vår lilla vilding? Stackars pojkar...

För övrigt har jag just avklarat en helg i karantän då kräksjukan slog till natten mot fredag. Sådant gör ju inte direkt underverk för humöret det heller.

Annat att lägga till handlingarna är att vi blivit med barnvagn igen. För fjärde gången... konstigt det där, hur många vagnar jag känner att vi behöver. Det värsta är att jag i nuläget känner att vi kommer behöva allihop.

På't igen

Då var det dags. Jag känner att jag behöver göra något åt denna bloggtystnad som hägrat här det senaste (dryga) året. Det har liksom inte riktigt funnits varken tid eller ork nu när jag varit både heltidsarbetande och heltidsmamma. Fråga mig inte ens hur den ekvationen går ihop, för det gör den knappt.

Nu däremot finns det lust igen. Och jag har något att berätta. I början av juni, om allt vill sig väl, kommer tvåan till världen. Jag och herrn blir tvåbarnsföräldrar och busungen här hemma blir storebror. Efter helgerna hägrar ultraljud så då hoppas vi på bildbevis.

Vi hörs! Lite oftare än på sistone, jag lovar.

Ett avslut och en början

Jag tror knappt att dessa elva månader som mammaledig kunde ha avslutats på bättre sätt. Igår kväll slog vi till och hade sammankomst för alla de fina familjer som jag (vi) lärt känna under den tid som förflutit sedan vi fick reda på att det låg en liten bebis i magen. Det är alltid lite svårt att veta hur det ska gå när man ska träffas alla sådär på en gång. Papporna har ju inte hängt på och fikat i särskilt stor utsträckning (eller alls?) till exempel. Men det blev en kalaskväll. Idag är vi trötta och nöjda. Det känns fint att vi hittat så många härliga mammor med bebisar och män.

Så, imorgon är det dags. Då brummar bilen mot arbete. Och idag har jag skickat in ansökan om yrkeslegitimation. Hej vad det går. Nu inväntas mormor som ska komma och leka med bebis under veckan.

You make my day

Jag bara måste säga att jag är väldigt glad åt min trogna skara läsare. Tänk att våra små Visserliv kan intressera så många!

Bored to death

Bara så du vet så är jag uttråkad. Bebis sover. Mannen sover. Och jag är uttråkad.

För övrigt är Bored to death som SVT visar lite småfånigt. Men är man uttråkad så kan det vara sevärt.

Fuktskada

Ibland känner jag att jag har en väl utvecklad bebisradar. Som när jag instinktivt springer in i sovrummet och hinner rädda bebis från att ramla ur vår säng. Andra gånger (många fler och mer frekvent förekommande gånger) känner jag mig som en dålig mamma. Som när bebis är ledsen och jag inte förstår varför. Eller om jag lämnat bebis ensam och han blir ledsen.

Det har nämligen hänt att bebis sovit när jag varit tvungen att gå ner i tvättstugan. Har då lämnat honom sött sovande, skyndat mig allt vad jag kunnat, och sedan kommit upp och funnit honom jättevaken och jätteledsen. Då mår jag inte bra. Har nu funnit ut att jag kan använda två telefoner som babywatch vid sådana otrevliga tillfällen.

Och idag. Jag var bara tvungen att duscha. Jag lovar, man hade inte velat umgåtts med mig om jag inte fått ta en dusch. Bebis sov sött. Så jag tänkte att jag passar på. Ganska ofta när jag försökt ta en snabb-medan-bebis-sover-dusch inbillar jag mig att jag hör honom skrika. Har på senare tid kommit på att det tjuter lite i rören när man duschar så det är väl det jag hört.

Idag stängde jag till och med av vattnet ett par gånger och lyssnade. Sen duschade jag glatt vidare när jag inte hörde något. Men när jag väl var färdig och klev ur duschen möttes jag av ett illvrål. Typiskt bebis-har-varit-ledsen-en-stund-gråt. Usch och fy. Dåliga mamman kastade sig in i sovrummet för att rädda ledsen bebis. Varför fungerar inte mammaradarn i duschen? Har mitt moderliga inbyggda alarmsystem blivit allvarligt fuktskadat?

Efter lite kram och en napp blev allt visserligen bra och bebis somnade till och med om. Men mamman känner sig dum. Fy skäms på mig. Och på den tekniker som inte gav mig ett fungerande alarmsystem.

Bekänner färg

Jag fick helt plötsligt för mig att jag måste göra en lista. Jag verkar ha en böjelse för just listor.

I alla fall. Jag tänkte göra en tipslista över mina bästa TV-serier just nu. Är fortfarande ganska uppslukad av ett par serier som lämnat mig med enorma cliffhangers så de färgar säkerligen listan. Såhär ser den ut:

1. The Good Wife
   Mycket bra, helt enkelt. Det är skam att Julianna Margulies inte fått göra stora roller innan.
   
2. Bones
   För att hon är så knäpp. Mänsklig och på samma gång omänsklig. Och kär.
   
3. Grey's Anatomy
   Vilken kvinna älskar inte en sjukhusserie där dramatiken flödar? (Nej, jag generaliserar inte...)
   
4. True Blood
   Jag vet, jag har gått på vampyrtjafset.
   
5. White Collar
   Småroligt och småspännande med en stilig smörklick i sitt esse.
   
6. Off the Map
   Som Grey's Anatomy. Fast i djungeln.
   
7. Californication
   Fascinerande med sjuka människor.
   
8. Fringe
   Ett slags Arkiv X à la 2000-tal.
   
9. Blue Bloods
   Ja, nån kriminalserie måste man väl följa. Och är Tom Selleck med så väljer jag helt enkelt hans serie.
   
10. Private Practice
    För att det är en spin off på Grey's Anatomy. Bara därför.

Och det här var ändå bara de tio bästa. Varför ägnar jag så mycket tid åt detta? Jag säger det igen, finns det serie-rehab?

Why, oh why?

Jag är seriejunkie, som jag säkert nämnt innan. Idag såg jag sista avsnittet av en serie som är slut för säsongen. VARFÖR ska det vara en sån cliffhanger? Jag har väntat i fyra säsonger på att huvudpersonerna ska få ihop det, när de väl får det VARFÖR måste jag då vänta ett år på att få veta hur det går sen?

Och VARFÖR hänger jag upp hela livet på det här just nu? Finns det serie-rehab?

Fru à la Gudrun

Jag är helt övertygad om att när ålderns höst börjar närma sig i fru Vissers liv kommer den innebära Gudrun Sjödén. Jag kommer bli en Gudrun Sjödén-tant. Lite tantig är jag ju redan. Och jag måste erkänna. Jag älskar linnebyxor.

Har idag rotat fram mina finfina gröna som jag inte kunde använda förra året eftersom det låg en bebis i magen och det krävde mammalinnebyxor. Egentligen kan jag nog inte ha de gröna nu heller, de är lite väl trånga. Men jag har klämt ner mig i dem och känner mig väldigt Gudrun Sjödén. Men det bjuder jag på.

Pick och pack

Att packa är inte min grej. Eller, jag gillar ju att planera. Så jag är duktig och lägger fram allting på sängen. Och packar ihop i väskor. Inser att vi behöver minst dubbelt så mycket saker med oss nu när bebis finns till, jämfört med innan. Sen har jag säkert glömt någon viktig sak. Och det är det som gnager mig, att jag vet att jag alltid glömmer något.

Hela kvällen har gått åt till packning och funderingar över vad jag kan ha glömt. Vad vi kan ha glömt. Herr Visser har också hjälpt till på ett hörn, men det är ju jag som är packningsgeneral. Just därför är packning inte min grej. Jag blir bara stressad.

Men, nu är vi nog färdigpackade. Undrar just hur full vår bil blir imorgon. Då bär det av till fjälls minsann.

Mässbetraktelser

Jag tror alltid att jag ska tycka att det är så himla kul att gå på mässa. Jag går på bokmässan, passion för mat-mässan, någon gång på TUR-mässan, en annan gång på hem & villa-mässan. När det begav sig var jag på bröllopsmässa också. Idag var familjen Visser på baby- och barnmässan. Men jag blir nästan alltid på dåligt humör. Det är trångt, varmt och knäppt folk som ställer sig i vägen hela tiden. Idag var nästan värst av allt, eftersom ALLA hade en barnvagn att skjuta framför sig. Snacka om trafikstockning.

Ikväll ska vi hem till M och prata påsk. Hur fel tidsmässigt det än känns just nu så ska vi till fjälls på torsdag. Men det ska bli mysigt! Eftersom jag själv inte är någon skidfantast så ska jag mysa med bebis och sköta markservicen i stugan. Känns helt ok. Dessutom får vi ganska mycket sällskap av H så då känns det ännu bättre.

För övrigt har bebis börjat försöka ställa sig på alla fyra. Märk väl, försöka. Det går sådär. Men krypning vankas alltså, även om det säkert tar tid. Han rullar ju en hel del nu, dessutom snurrar han, så han kan ju redan ta sig fram för egen maskin.

Älskade make

Självklart älskar jag herr Visser. Men ibland älskar jag honom lite mer än vanligt. Idag är en sådan dag.

Även om hans motiv från början säkert var lite egoistiska (jag menar, vem vill inte ha kvalitetstid med vår underbara bebis!?) så blir utfallet väldigt väl även för min del. Han tog med sig bebis ut på promenad för att köpa glass. Bebis tredje prommis idag. Själv gick jag till sushigubben och köpte middag. Nu sitter jag i soffan och har härlig ensamtid. Precis som om herr Visser visste att det var vad jag behövde!

Dessutom har han budat på vårt hus idag igen. Jajemän. Hoppas säljarna fattar att de borde sälja till oss. För en billig peng.

Jordtimme

Jodå. Vi deltar. Earth hour såklart. Med lite fusk, måste erkännas. TV:n är på.

Feminist javisst?

Okej, jag erkänner. Jag är oftast bara jämställd när det passar mig. Den här veckan har jag t ex inte varit särskilt jämställd när

1. skötbordet blev skevt och behövdes skruvas till
2. banken behövdes kontaktas för att vi ska få det där jäkla lånelöftet
3. det blev halvt om halvt stopp i avloppet i duschen

Då är det ganska (läs väldigt) skönt att ha en man i sin närhet, som fixar biffen. Herr Visser är ljuvlig som plockar fram verktygen och skruvar till skötbordet, pratar med banken och låter supersmart när han ställer alla de rätta frågorna, står och pumpar med avloppsjucken (hur skumt låter inte det?) och får loss den där äckliga slemproppen i avloppet. Min man är bäst, helt enkelt. Puss.

Duktig

Kan kryssa i duktighetsrutan idag igen. Ett träningspass avklarat. Är lagom trött i benen nu. Bebis var ledsen när jag kom hem, nu har han äntligen somnat. Min torrisbebis.

Idag anlände den, äntligen. Min födelsedagspresent till mig själv. En smart budgettelefon. Jodå. Så nu kan jag känna mig lite up to date igen. Måste bara lära mig hur den fungerar... Det är min andra dyra present till mig själv det här året. Så nu dras svångremmen åt på presentfronten för den här mamman.

Trött

Bebis sover andra luren för idag. Skönt. Den första varade i över en timme så det har ändå hänt något bra med sovningen.

Vi är rätt trötta idag, lilleman och jag. Eller, framförallt jag måste jag väl erkänna. Har inte orkat oss ut ännu, men det gör väl detsamma när det ändå bara är jämngrått ute.

Efterrätt vid bebislunch idag var blåbär (blandat med banan). Höjdare! Inte lika mycket höjdare tycker mamman sen när bebis kräks upp blåbär. Allt blir lila. Säkert svårt att få bort blåbärsfläckar i tvätten också, känner det liksom på mig.

Ikväll, eller senare i eftermiddag kanske det heter, ska vi simma igen. Det gillas. Snart har bebis simmat klart en hel kurs och avancerar till steg två. Det innebär frivilliga dyk. Undrar just vad som menas med frivilliga dyk?

För övrigt har jag alldeles för mycket kakor i huset. Och jag är alldeles för dålig på att låta bli att äta dem. Ingen som är fikasugen?

Paw rihk-titt

Härmis. Men jag måste också berätta. Jo det är sant. Även om jag nästan måste titta på bilderna för att tro på det själv. Har bitit mig i läppen och torkat tårar till förlossnings-TV. Värkarna. Krystningarna. Och äntligen, en bebis som ploppar ut. Vilken grej! Och det har jag gjort. Klapp på axeln!

Men jag måste erkänna. Det gick nog ganska lätt för min del. Om nu en förlossning kan vara lätt. Jag älskar min bebis.

Nya tider, härliga tider

Härlig dag. Började däremot inte lika härligt. Bebis var hur pigg som helst redan runt sextiden. Lyckades mutmata honom lite och fick sova till halv nio. Härligare. Men kände mig ändå inte pigg. Efter god frukost som herr Visser gick och handlade kändes det bättre.

Härligheten stegrades ännu mer av att det kändes som vår ute. Vi stoppade prinskorven i vagnen och gick och fikade med familjen P/B. Härligt härligt.

Väl hemma försökte vi städa. Det gick sådär. Men vi kom igång åtminstone så imorgon slutför vi. Jajjemän. Sen lagade herr Visser mycket god och uppskattad middag. Och jag bestämde mig för att imorgon ska jag börja räkna kalorier (det är ju alltid så mycket bättre att börja imorgon) samt att jag är värd en ny (onödig) telefon. Jodå. Härligt.

Det enda ohärliga måste jag säga är att det är riktigt tråkigt att städa, min förbaskade förkylning som är som värst såhär innan jag preparerar mig med nässpray igen, hur illa svenska folket röstar (ja, jag sitter framför mello nu igen) samt hur jobbigt och omständligt det ska vara att slösa pengar på onödiga saker.