Kvalitet

Ok, mina boys sover. Men fasen vad det är gôtt att ha en altan att hänga på - också när man är ensam. Och tillräckligt varmt är det än. Jag och min mojito - kvalitetstid med mig själv. Hej.

Timellsmärta

Jag ville bara säga att jag har ont i min rollertumme. Men nu är det minsann slutmålat. Imorgon ska det tapetseras, sen är vi färdigfixade för ett tag.

Och, bebis har gjort premiärtur på havet. Världens sötaste i flytväst.

Dessutom, min man snarkar.

Händig?

Åh vad jag älskar att de som bott i vårt hus innan oss var så händiga. Not. Nog för att jag själv har en väldigt pessimistisk hållning till min och makens förmågor vad gäller husfix så känner jag mig nästan som Martin Timell när jag nu med spackelspateln i högsta hugg inser att den som grejat lite på mina väggar före mig var helt ute och cyklade. Jag menar, vem pluggar igen hål i väggen med en papperstuss? Sen när var spackel en dålig idé?

Så, nu när vi är i fixartagen igen så blir det desto fler hål för den här frun att spackla, då jag lokaliserat åtskilliga pappershål. Varför ska en del gamla människor ha så mycket krafs på väggarna (= galet mycket hål i mina väggar)?

Dagsverke

Vi bestämde idag för att sluta snigla oss. Därför hann vi med en del. Ska så till nu, när maken snart har semestrat klart och jag snart börjar jobba.

Vi har

• handlat. Herrn alltså. Med vagn och bebis uppför Partilles brantaste backe.
• tvättat kökstaket (frun)
• målat lister i kök och entré (herrn)
• målat och tapetserat små lådor som ska smycka och förvara allt möjligt jox vid skrivbordet (frun)
• tvättat (frun)
• packat upp några lådor med "kontorsskräp" (ja, faktisk märkning av kartong, och det var jag som packade upp)
• bättrat på färgen i trappen (herrn)
  
• klippt gräset (herrn)
• pratat lite med grannar som kom och presenterade sig (mest herrn men lite frun också)
• lagat mycket god, men ack så kladdig, middag i form av glaserade ribs (herrn)

Vi känner oss rätt nöjda.

Snigelfart på det mesta utom bebis

Okej, nu kanske jag kan skriva något faktiskt.

Det här med flytt är helt klart en långdragen historia. Vi slipade, målade och tapetserade som galningar dagarna innan flytt. Sen väl på plats så stannade liksom fixarflöde av. Visst får vi saker gjorda, men det går inte riktigt i önskvärt tempo. Fortfarande har vi ett rum som är kaos, som vi stänger dörren till och inte låtsas om. Men kaoset har minskat, måste jag väl ändå erkänna.

Positiva saker på fixarfronten är att vi fått upp två bokhyllor i vardagsrummet. Nu fattas bara fåtölj och läslampa så är mitt bibliotekshörn komplett! Och skrivbordsalkoven i vårt sovrum är också den fixad. Halleluja, jag får mitt pysseltillhåll! Dessutom har vi beställt skjutdörrar till vårt garderobsprojekt. Och argumenterat vilt om hur mycket plats det behövs för att kunna komma till min sida av sängen... jag vinner, var så säker!

Man får väl säga att det artar sig, helt enkelt. Har även börjat fota för att kunna exponera da haus, men blev avbruten innan jag var nöjd så det får vänta lite till.

Och bebis härjar vidare. Han är inne i glaskrossartagen just nu. På en vecka har han lyckats krossa ett dricksglas, ett cocktailglas (han är svår på sina martinis den där bebisen...) samt en tom glasburk. Han har dessutom lyckats dra ner en (innehållslös) temugg i huvudet och skaffat sig bula och blåmärke, men försvann ganska snabbt.

För övrigt vill bebis gärna ge sig till känna, så here it comes:

xxdcrz4 N BN MJ M MM M M M M

Håll ut

Oinspirerad. Inväntar skrivflöde. Håll ut.


Just nu förfäras jag över den värld vi lever i.

Trollunge: tillägg

Just ja. Bebis kan numer "ställa sig upp" i sin stol. Han klättrar helt enkelt upp på bordet. I morse lyckades han vid ett obevakat ögonblick ta sig upp och dänga ett glas i golvet. Som gick i tusen bitar. Sele nästa.

Trollunge

Dags för lite bebisrapport.

Som bekant kanske är så kryper den lilla trollungen. Snabbt. Men idag något invalidiserad. Att bo i hus innebär en rad nya faror. Bland annat finns en stor härlig altan att krypa på. Det innebär stickor. Eller flisor, som man säger här i väst. Igår kväll upptäcktes en sticka som verkade göra ont. Den satt på ena knät. Vi fick inte ut den eftersom det kändes som barnmisshandel att fortsätta hålla fast en hysterisk son. Idag var så fru Visser till apoteket och handlade upp en arsenal av bedövningssalva, antiseptisk salva och bättre pincett. Efter lite opererande lyckades uppdraget med att avlägsna stickan. Så snart kan nog trollungen krypa normalt igen.

Annat nytt på bebishimlen är att ännu en tand spruckit fram. Nu en tand i övre käken. Den syns knappt, men den är allt där. Nu får vi bara hoppas att vår lilla prinskorv får kläm på det där med tandborstning.

Han pratar en del också. Synd bara att vi fick ett barn som programmerades med fel språk. För vi förstår ingenting. Vi frågar dagligen om han inte har en ordbok så vi kanske kunde översätta något av allt han hasplar ur sig. Men icke. Väntar spänt på att en uppgradering av hans språkmjukvara ska installeras.

För övrigt har han varit ganska trött de senaste dagarna. Men vaknar ändå väldigt tidigt. Så nu är det dags för den här mamman att checka ut. Jag verkar ha fått morgonpasset på min lott. På de flesta av mina lotter, för att vara ärlig...

Baj baj Storkis

Då var det slut på en fin lägenhetsera. Vi sitter inte längre på två boenden utan har lämnat över nycklar och tagit farväl av Storkgatan. Jag var där igår på förmiddagen och snyftade lite. Det ligger något sorgligt över en så tom lägenhet. Och jag är helt klart väldigt sentimentalt lagd. Men det är ju också en drömlägenhet. Vi köper tillbaks den när vi blir rika.

Husägande lekion 2

Det här är varför det inte kommer upp några fina bilder på vårt fina hus. Det blir nämligen inte bättre ordning. Snarare sämre. Speciellt som herr Visser ska sortera allt sitt skräp som han vägrar slänga. Så, ha tålamod (både du som väntar på bilder och jag som är gift med skräpsamlaren). Det kommer (bli bättre? försvinna? mer skräp? gömmas på vinden? foton så småningom?). Intalar jag mig.


För övrigt sker överlåtelsen av lägenheten idag. Jag ska snart åka och ta farväl.

Mungiporna neråt

Kaffe. Det är vad den här dagen har bestått av. Det känns som att vi har druckit kaffe mest hela dagen.

I själva verket har vi ju gjort mer, såklart. Herr Visser har t ex varit uppe i ottan för att släppa in flyttstädarna i lägenheten. Sedan har han varit och shoppat med bebis samt oljat altanen. Och kört ett par vändor med bilen för att tömma de där never ending förråden som hört till lägenheten... Och jag har skruvat ihop vår nya TV-bänk. Under långa haranger och stigande blodtryck. Men till slut blev den klar. Har dessutom dammsugit lite. Och kliat mig i huvudet över alla kartonger som fortfarande står ouppackade. Icke att förglömma, jag har varit på uselt humör. Men det är på övergående...

Bebis har roat sig med att flänga runt bakom sin nya lära-gå-vagn. Vi kunde inte motstå att köpa en igår. Egentligen är han väl lite för liten för att kunna hantera den, men det ska väl ändå börjas i tid.

För övrigt har vi hittat vår kamera som varit nedpackad och bortglömd. Så nu kan vi fota huset i fin kvalitet. Det ska bara göras. Och läggas över i datorn. Men det kommer, så småningom.

Nu önskar vi oss lite värme igen, för idag har det allt varit kallt. Tack och hej.

Uppkopplad

Ta da! Vi har bredband igen! Då ska vi se om inte frugan ska kunna underhålla er lite tätare igen.

Syslöjdsutvärdering

Så var det dags att ta bort stygnen som tillkom efter fru Vissers flyttskada. Såg i förra veckan till att bli omlistad till en vårdcentral nära mig så jag begav mig när tiden var inne. Men att hamna rätt var lättare sagt en gjort. För det första cyklade jag. Inte någon lång sträcka direkt, men det gick bara uppför. Anlände med ett ordentligt flås. För det andra tog det ett tag innan jag insåg vart jag skulle. Det visade sig nämligen att vårdcentralen låg inne i ett servicehus. Ja, ett hus för gamlingar helt enkelt. Endast en liten diskret skylt märkt Distriktsläkare skvallrade om att jag faktiskt borde hamnat rätt.

Nåja. Jag vågade se på hela tiden som sköterskan pillade bort mina stygn. Men lite läskigt var det allt. Nu är jag tejpad istället. Och hoppas på fint resultat. Men min ärrhistoria skvallrar om att minnet efter glödlampan blir minst sagt märkbart.

För övrigt har vi handlat oss fattiga på småländske möbeljätten idag. Igen. För andra gången sedan flytten. Ändå fick vi inte tag i allt vi tänkt oss. Något glömdes och annat var slut på lagret. Och ytterligare något bestämde vi oss för att köpa begagnat. Kommer nog dröja lite innan vi kan säga att vi är helt i ordning i huset ändå!

Projekt för morgondagen är att få upp gardinstänger. Tror jag. Och så ska vår kära lilla lägenhet flyttstädas. Men det gör ju inte vi. Sådant har jag övertalat herr Visser om att vi betalar andra för att göra. Får åka till pärlan på kvällen och ta avsked. Sentimentalt.

Fortfarande använder vi grillen flitigt, nyhetens behag och allt det där. Så är du sugen på grillat är det bara att svänga förbi Visser Mansion någon kväll. Jajjemän.

Husägande lekion 1

Det är inte lika kul att blogga när man inte har en ordentlig uppkoppling. Just nu surfar vi genom herr Vissers telefon. Men förhoppningsvis kommer en ordentlig anslutning snart igång.

I alla fall. Vi är på god väg med att installera oss i vårt lilla hus. Tre rum är tapetserade och i princip resten av huset är målat invändigt. Endast kök och entré som inte rörts ännu. Trappan är målad. Mycket är uppackat, ändå återstår en hel del.

Jag vet inte om det sjunkit in ännu, men vi är alltså husägare. Än så länge har vi mest myst vid tanken. Men jag antar att man efter hand upptäcker sådant som inte är fullt lika mysigt med husägande. Som att skotta fram bilen under vinterhalvåret och annat trevligt. Men det tar vi då.

Hittills är det mest småsaker som slagit familjen Visser:

• Vi har fantastiska familjer som har hjälpt oss sedan husnycklarna kom i våra händer. Tack!
• Det är svårt att barnsäkra ett hus fullt av spännande kartonger.
• Bebis får massor av små stickor på händer, fötter och knän av att krypa på en altan som inte blivit behandlad på länge.
• Man måste gå ut för att hämta post och tidning (väldigt ansträngande...).
• Man måste vattna rabatter och klippa gräs. Helst ska man rensa ogräs också.
• Man har alltid parkeringsplats (halleluja!).

Och, är man sugen på altanhäng är man varmt välkommen. Vi tar gärna en paus från allt fixande!

På plats

Jodå, nu bor vi i Partille minsann!

Och vi packar upp och packar upp och packar upp och packar upp... men än så länge måste jag ändå säga att livet som husägare är rätt bra. Jag har äntligen mitt hus.

Tomorrow, tomorrow

Sådär ja. Nu gör vi oss redo för sista fixardagen i nya huset. Imorgon går flyttlasset. Och eftersom vi ännu inte har en anständig uppkoppling i huset är jag hänvisad till telefonen. Det betyder i princip bloggpaus.

Snark

Jag är trött. Det borde vara förbjudet med en son som vaknar 5:15 när mamman och pappan (speciellt mamman eftersom pappan fortsätter sova...) ska upp och fixa i det nya huset.

Men vad gör det, när man har ett hus? Blir nog bra det här. När kommer ni och hälsar på?