Kära hjärtanes

Ytterligare en hjärtlig dag som passerar helt ofirad. Vi är inte så romantiska av oss, herr Visser och jag - varken till vardags eller till högtid. Om vi nu kan räkna alla hjärtans dag som en högtid?

Jag har nu nått det stadium i havandeskapet där det börjar bli väldigt obekvämt med en växande mage. Sedan några veckor tillbaka börjar det kännas obekvämt att ligga precis hur jag vill när jag ska sova. Till detta har vi nu lagt ett obehagligt tryck under revbenen på höger sida om jag sitter i säckig ställning för länge; eller kör bil för den delen. Jag har glatt mig åt att just detta tryck inte givit sig tillkänna då jag med vilden här hemma kände det väldigt tidigt. Men det var alltså för bra för att vara sant att räkna bort det helt. Bara en sisådär 15 veckor av växande bekvämlighetsbekymmer kvar alltså! Eller om vi ska se det från den ljusa sidan - faktiskt bara 15 veckor kvar tills vi har dubbelt så många barn att älska!

För övrigt firar vi sportlov jag och lilleman. Just idag har vi armbågats med många andra sportlovsfirare i ett badhus. Han älskar att plaska runt vår lille fisk, ville inte åka hem ens efter tre timmars lek. Gissa om han var trött efter det? Till råga på allt var han uppe ovanligt tidigt i morse. Så med lite tur slumrar han innan åtta ikväll; så kanske jag och herrn i huset kan få lite soffmys för oss själva för ovanlighetens skull - såhär på en ovanligt hjärtlig dag och allt!

Argbigga

Och det är tydligen nu det är dags att börja fundera. Hur ska det gå det här egentligen? Förra gången jag var gravid så kände jag mig ganska harmonisk. Den här omgången betecknas nog snarare hormonisk. Visst, jag kan vara ganska lättretlig även utan bebis i magen, men nu är det liksom ingen hejd på irritationsmomenten. Och då måste jag ju fråga mig - när jag inte ens själv tycker det är särskilt trevligt, hur är det då för herr Visser och vår lilla vilding? Stackars pojkar...

För övrigt har jag just avklarat en helg i karantän då kräksjukan slog till natten mot fredag. Sådant gör ju inte direkt underverk för humöret det heller.

Annat att lägga till handlingarna är att vi blivit med barnvagn igen. För fjärde gången... konstigt det där, hur många vagnar jag känner att vi behöver. Det värsta är att jag i nuläget känner att vi kommer behöva allihop.

Tvåan

Okej. Blogg var det ja. Alltför lätt att falla in i gamla mönster. Det vill säga - inte blogga alls.

Nu så! Nu tar vi tag i detta!

I morgon är en spännande dag. Då ska jag och herr Visser få se hur det står till med tvåan. Ska bli trevligt att få bildbevis, även om jag inte tvivlar lika starkt på hur det ligger till nu som jag gjorde första gången.

För övrigt lever vi ett vanligt Svensson-liv. Ganska trötta, förvirrade och inte alls särskilt roliga människor. Starkt bevis på det är dagens näst roligaste: Såhär i terminsstart har man inte alltid koll på läget och jag lyckades förtränga hur det nya schemat såg ut och glömde bort min klass. När jag väl kom till insikt var jag 15 minuter sen. Jag skumpade iväg det snabbaste jag kunde till salen och jo - där satt hela bunten och bara väntade. Goingar!

Dagens absolut roligaste stod vildingen här hemma för. Mitt under brinnande matlagning och brödbak anade jag oråd, kontrollerade vildingens bakdel och bad honom sedan gå upp för trappan och tala om för sin pappa att han behövde ny blöja. Vildingen hävdade å det bestämdaste att han inte alls behövde ny blöja. Ändå började han klättra upp för trappan. Halvvägs upp hör jag honom glatt hojta: "Pappa! Jag har INTE bajsat!"

Vi lever

Okej, det är dags att säga något om familjen Vissers liv och leverne.

Fru Visser har fullt upp med att jobba. Man blir rätt trött. Jobbigt att köra bil när man är trött. Mot slutet av veckan kommer eleverna också, så snart är jag helt back in business.

Herr Visser, han jobbar han också. I tre dagar till. Sen ska han få vara hemma hela hösten. Vi har haft fullt upp med bebislogistik dessa veckor då vi båda jobbar och återigen är vi så tacksamma för den fina familj vi har som ställer upp. Puss på er.

Och bebis, ja han fyller ett år om ett par veckor. Hur galet är inte det? Han kan nu stå helt själv (i några sekunder) om han inte tänker på det. Men än är han för feg för att våga ta några steg. Det känns ändå ganska tryggt, för krypning räcker gott och väl.

Till helgen ska makarna Visser på bröllop. Bebis får stanna hemma med sin oma och opa. Det blir första natten som vi spenderar tillsammans utan bebis sedan han kom till världen. Konstigt. Mycket konstigt. Det är bröllop även nästa helg, och bortlämning av bebis. Så det är bara att vänja sig.

Dessutom. Vårt hem ser ut som ett bombnedslag. Punkt.

Allvar

Så var det snart dags. Att återgå till det verkliga livet. Det som finns där bortom föräldraledigheten. Detta är min sista vecka som heltidsmamma. På måndag börjar A L L V A R E T . Men först en vecka av härligheter. Och mycket bebismys.

Hur som helst. Vi har njutit solsken och nytapetserat kök under helgen. Härligt när vädret överraskar till ens fördel. Också idag har vi tropisk hetta, om än med tillhörande moln.

Och nej, husbilder har jag inte fått ihop än. Men väl bebisbilder.



Man undrar ju lite hur det gick till när bebis plötsligt satt på detta vis i sin stol...
korgplaceringen stod hans oma/farmor för.


Trädgårdsbebis på språng!


Altanhäng med pappa är mys.

Och just det ja. Hemtelefonen är inkopplad. Så nu går det bra att ringa till vårt vanliga gamla nummer.

Snigelfart på det mesta utom bebis

Okej, nu kanske jag kan skriva något faktiskt.

Det här med flytt är helt klart en långdragen historia. Vi slipade, målade och tapetserade som galningar dagarna innan flytt. Sen väl på plats så stannade liksom fixarflöde av. Visst får vi saker gjorda, men det går inte riktigt i önskvärt tempo. Fortfarande har vi ett rum som är kaos, som vi stänger dörren till och inte låtsas om. Men kaoset har minskat, måste jag väl ändå erkänna.

Positiva saker på fixarfronten är att vi fått upp två bokhyllor i vardagsrummet. Nu fattas bara fåtölj och läslampa så är mitt bibliotekshörn komplett! Och skrivbordsalkoven i vårt sovrum är också den fixad. Halleluja, jag får mitt pysseltillhåll! Dessutom har vi beställt skjutdörrar till vårt garderobsprojekt. Och argumenterat vilt om hur mycket plats det behövs för att kunna komma till min sida av sängen... jag vinner, var så säker!

Man får väl säga att det artar sig, helt enkelt. Har även börjat fota för att kunna exponera da haus, men blev avbruten innan jag var nöjd så det får vänta lite till.

Och bebis härjar vidare. Han är inne i glaskrossartagen just nu. På en vecka har han lyckats krossa ett dricksglas, ett cocktailglas (han är svår på sina martinis den där bebisen...) samt en tom glasburk. Han har dessutom lyckats dra ner en (innehållslös) temugg i huvudet och skaffat sig bula och blåmärke, men försvann ganska snabbt.

För övrigt vill bebis gärna ge sig till känna, så here it comes:

xxdcrz4 N BN MJ M MM M M M M