Fuktskada

Ibland känner jag att jag har en väl utvecklad bebisradar. Som när jag instinktivt springer in i sovrummet och hinner rädda bebis från att ramla ur vår säng. Andra gånger (många fler och mer frekvent förekommande gånger) känner jag mig som en dålig mamma. Som när bebis är ledsen och jag inte förstår varför. Eller om jag lämnat bebis ensam och han blir ledsen.

Det har nämligen hänt att bebis sovit när jag varit tvungen att gå ner i tvättstugan. Har då lämnat honom sött sovande, skyndat mig allt vad jag kunnat, och sedan kommit upp och funnit honom jättevaken och jätteledsen. Då mår jag inte bra. Har nu funnit ut att jag kan använda två telefoner som babywatch vid sådana otrevliga tillfällen.

Och idag. Jag var bara tvungen att duscha. Jag lovar, man hade inte velat umgåtts med mig om jag inte fått ta en dusch. Bebis sov sött. Så jag tänkte att jag passar på. Ganska ofta när jag försökt ta en snabb-medan-bebis-sover-dusch inbillar jag mig att jag hör honom skrika. Har på senare tid kommit på att det tjuter lite i rören när man duschar så det är väl det jag hört.

Idag stängde jag till och med av vattnet ett par gånger och lyssnade. Sen duschade jag glatt vidare när jag inte hörde något. Men när jag väl var färdig och klev ur duschen möttes jag av ett illvrål. Typiskt bebis-har-varit-ledsen-en-stund-gråt. Usch och fy. Dåliga mamman kastade sig in i sovrummet för att rädda ledsen bebis. Varför fungerar inte mammaradarn i duschen? Har mitt moderliga inbyggda alarmsystem blivit allvarligt fuktskadat?

Efter lite kram och en napp blev allt visserligen bra och bebis somnade till och med om. Men mamman känner sig dum. Fy skäms på mig. Och på den tekniker som inte gav mig ett fungerande alarmsystem.