Och det är tydligen nu det är dags att börja fundera. Hur ska det gå det här egentligen? Förra gången jag var gravid så kände jag mig ganska harmonisk. Den här omgången betecknas nog snarare hormonisk. Visst, jag kan vara ganska lättretlig även utan bebis i magen, men nu är det liksom ingen hejd på irritationsmomenten. Och då måste jag ju fråga mig - när jag inte ens själv tycker det är särskilt trevligt, hur är det då för herr Visser och vår lilla vilding? Stackars pojkar...
För övrigt har jag just avklarat en helg i karantän då kräksjukan slog till natten mot fredag. Sådant gör ju inte direkt underverk för humöret det heller.
Annat att lägga till handlingarna är att vi blivit med barnvagn igen. För fjärde gången... konstigt det där, hur många vagnar jag känner att vi behöver. Det värsta är att jag i nuläget känner att vi kommer behöva allihop.
Kanske är det inte så konstigt om man är argare när man väntar nr 2. Jag gissar att man inte kan vila på samma sätt som man kunde när man väntade nr 1. Stress och trötthet gör en till en mycket mindre harmonisk person. Kram
SvaraRadera