Fireri

Och just ja. Idag firar vi treårig förlovningsdag. Ja, det blev faktiskt lite fireri eftersom mannen (!) uppmärksammat detta och kom hem med lyxiga chokladpraliner. Han vet precis vad en trött kvinna behöver till sitt kvällskaffe. Det är (bl a) därför jag älskar honom. Puss.

Vi lever

Okej, det är dags att säga något om familjen Vissers liv och leverne.

Fru Visser har fullt upp med att jobba. Man blir rätt trött. Jobbigt att köra bil när man är trött. Mot slutet av veckan kommer eleverna också, så snart är jag helt back in business.

Herr Visser, han jobbar han också. I tre dagar till. Sen ska han få vara hemma hela hösten. Vi har haft fullt upp med bebislogistik dessa veckor då vi båda jobbar och återigen är vi så tacksamma för den fina familj vi har som ställer upp. Puss på er.

Och bebis, ja han fyller ett år om ett par veckor. Hur galet är inte det? Han kan nu stå helt själv (i några sekunder) om han inte tänker på det. Men än är han för feg för att våga ta några steg. Det känns ändå ganska tryggt, för krypning räcker gott och väl.

Till helgen ska makarna Visser på bröllop. Bebis får stanna hemma med sin oma och opa. Det blir första natten som vi spenderar tillsammans utan bebis sedan han kom till världen. Konstigt. Mycket konstigt. Det är bröllop även nästa helg, och bortlämning av bebis. Så det är bara att vänja sig.

Dessutom. Vårt hem ser ut som ett bombnedslag. Punkt.

Hej

Det är såhär att nu jobbar jag. Så bloggen kommer nog att lida tystnadsdöden. Vi får se. Hej.

Ett avslut och en början

Jag tror knappt att dessa elva månader som mammaledig kunde ha avslutats på bättre sätt. Igår kväll slog vi till och hade sammankomst för alla de fina familjer som jag (vi) lärt känna under den tid som förflutit sedan vi fick reda på att det låg en liten bebis i magen. Det är alltid lite svårt att veta hur det ska gå när man ska träffas alla sådär på en gång. Papporna har ju inte hängt på och fikat i särskilt stor utsträckning (eller alls?) till exempel. Men det blev en kalaskväll. Idag är vi trötta och nöjda. Det känns fint att vi hittat så många härliga mammor med bebisar och män.

Så, imorgon är det dags. Då brummar bilen mot arbete. Och idag har jag skickat in ansökan om yrkeslegitimation. Hej vad det går. Nu inväntas mormor som ska komma och leka med bebis under veckan.

In med det nygamla

Helt plötsligt så var det stökigt hemma hos familjen Visser igen! Det här med att flytta är helt enkelt en stökig process. Nu har vi för mycket möbler, eftersom ingen vill köpa de vi vill byta ut.

Såhär är det. Den garderob som stod i vårt sovrum när vi flyttade in funkade inte tillsammans med vår säng. Det gick helt enkelt inte att öppna dörrarna eftersom vår sängram var för bred. Så, vi bygger skjutdörrsgarderob. Dessutom byter vi sängstomme. Och får en byrå på köpet. Så om du vill köpa garderob, byråer, sängstomme och en TV-bänk är det bara att höra av sig.

För övrigt går min sista mammavecka alldeles för snabbt.

Allvar

Så var det snart dags. Att återgå till det verkliga livet. Det som finns där bortom föräldraledigheten. Detta är min sista vecka som heltidsmamma. På måndag börjar A L L V A R E T . Men först en vecka av härligheter. Och mycket bebismys.

Hur som helst. Vi har njutit solsken och nytapetserat kök under helgen. Härligt när vädret överraskar till ens fördel. Också idag har vi tropisk hetta, om än med tillhörande moln.

Och nej, husbilder har jag inte fått ihop än. Men väl bebisbilder.



Man undrar ju lite hur det gick till när bebis plötsligt satt på detta vis i sin stol...
korgplaceringen stod hans oma/farmor för.


Trädgårdsbebis på språng!


Altanhäng med pappa är mys.

Och just det ja. Hemtelefonen är inkopplad. Så nu går det bra att ringa till vårt vanliga gamla nummer.