Tvåan

Okej. Blogg var det ja. Alltför lätt att falla in i gamla mönster. Det vill säga - inte blogga alls.

Nu så! Nu tar vi tag i detta!

I morgon är en spännande dag. Då ska jag och herr Visser få se hur det står till med tvåan. Ska bli trevligt att få bildbevis, även om jag inte tvivlar lika starkt på hur det ligger till nu som jag gjorde första gången.

För övrigt lever vi ett vanligt Svensson-liv. Ganska trötta, förvirrade och inte alls särskilt roliga människor. Starkt bevis på det är dagens näst roligaste: Såhär i terminsstart har man inte alltid koll på läget och jag lyckades förtränga hur det nya schemat såg ut och glömde bort min klass. När jag väl kom till insikt var jag 15 minuter sen. Jag skumpade iväg det snabbaste jag kunde till salen och jo - där satt hela bunten och bara väntade. Goingar!

Dagens absolut roligaste stod vildingen här hemma för. Mitt under brinnande matlagning och brödbak anade jag oråd, kontrollerade vildingens bakdel och bad honom sedan gå upp för trappan och tala om för sin pappa att han behövde ny blöja. Vildingen hävdade å det bestämdaste att han inte alls behövde ny blöja. Ändå började han klättra upp för trappan. Halvvägs upp hör jag honom glatt hojta: "Pappa! Jag har INTE bajsat!"

Högtidsdag

Idag är en stor dag. Vår trollunge firar sin första födelsedag. Eller, egentligen firade vi under helgen som var. Men lite kalas fick vi allt ha ändå, lilla familjen. Kanelbulle, apelsinjuice och russin. Det är fest det.

Tänk att ett år kan gå så snabbt. Och samtidigt verka som en hel evighet. Det är bara ett år sedan världens finaste behagade ha bråttom till världen. Ändå är det som om han alltid funnits, vår prinskorv.

För övrigt är det svårt att få ihop allt i fru Vissers hektiska liv. Därmed är detta fortsatt lågprioriterat.

Trollunge: tillägg

Just ja. Bebis kan numer "ställa sig upp" i sin stol. Han klättrar helt enkelt upp på bordet. I morse lyckades han vid ett obevakat ögonblick ta sig upp och dänga ett glas i golvet. Som gick i tusen bitar. Sele nästa.

Trollunge

Dags för lite bebisrapport.

Som bekant kanske är så kryper den lilla trollungen. Snabbt. Men idag något invalidiserad. Att bo i hus innebär en rad nya faror. Bland annat finns en stor härlig altan att krypa på. Det innebär stickor. Eller flisor, som man säger här i väst. Igår kväll upptäcktes en sticka som verkade göra ont. Den satt på ena knät. Vi fick inte ut den eftersom det kändes som barnmisshandel att fortsätta hålla fast en hysterisk son. Idag var så fru Visser till apoteket och handlade upp en arsenal av bedövningssalva, antiseptisk salva och bättre pincett. Efter lite opererande lyckades uppdraget med att avlägsna stickan. Så snart kan nog trollungen krypa normalt igen.

Annat nytt på bebishimlen är att ännu en tand spruckit fram. Nu en tand i övre käken. Den syns knappt, men den är allt där. Nu får vi bara hoppas att vår lilla prinskorv får kläm på det där med tandborstning.

Han pratar en del också. Synd bara att vi fick ett barn som programmerades med fel språk. För vi förstår ingenting. Vi frågar dagligen om han inte har en ordbok så vi kanske kunde översätta något av allt han hasplar ur sig. Men icke. Väntar spänt på att en uppgradering av hans språkmjukvara ska installeras.

För övrigt har han varit ganska trött de senaste dagarna. Men vaknar ändå väldigt tidigt. Så nu är det dags för den här mamman att checka ut. Jag verkar ha fått morgonpasset på min lott. På de flesta av mina lotter, för att vara ärlig...

Grå repris

Det slår mig ganska ofta att bebis har blivit så stor! Igår var vi på besök i Landvetter, hos C som snart är ett år. Och det kändes som att bebisarna faktiskt leker lite. När slutade bebis vara bebis? (Och när ska jag sluta kalla honom bebis?) För övrigt ett mycket trevligt besök.

Idag. Ytterligare en dag av grått och åter grått. Det känns som att vi borde ta tag i både det ena och det andra, bebis och jag. Men det kan hända att vi struntar i det... var tog sommaren vägen?

Bäst

Blöta bebispussar må vara lite slemmiga. Men det finns nog inget som är bättre än när bebis faktiskt blir glad av att se mig då jag varit borta en stund. Skulle kunna pussa sönder min bebis när han är så glad och underbar. Fast det är nog snarare så att han pussar sönder mamma.

Sov gott min skatt!

I alla fall något

Så har det varit helg också. En grå och tråkig sådan. Men vi har varit relativt praktiskt lagda och åtminstone fått något gjort. Som att

1. köpa, eller i alla fall beställa, tapeter till vårt nya hus
2. köpa målarfärg till vårt nya hus
3. pyssla ihop lite födelsedagskort.

Dessutom har den här mamman varit på bio. På andra försöket. Det första försöket satte en illasinnad liten plastbit stopp för. Something borrowed kan rekommenderas för de som gillar att lägga ett par timmar på en ytlig chick flick. Jag gillar det.

Bebis har trätt in i en något jobbigare fas än han nyss varit i. En fas då det är väldigt onödigt att sova tydligen. En fas då det är väldigt nödvändigt att inte bara stå utan att även klättra, uppenbarligen.

Jodå. Och imorgon ska vi förhoppningsvis fynda tyg, bebis och jag.

I tid

Jag tycker mig känna igen ett mönster. Ett mönster som gör min lutherska själ upprörd. Fru Visser är en vän av ordning. Tid är något som är viktigt och att hålla tiden är en dygd. Sen kom bebis. Tid är fortfarande viktigt och dyrbart, men det där med att hålla tiden...

Den här mamman har helt enkelt fått lära sig att bestämda tider inte alltid kan hållas. Och det är regel snarare än undantag att när vi har en tid att hålla, bebis och jag, så passar bebis på att lägga om rutinerna just den dagen. Så att ingenting riktigt blir som man tänkt.

Men vad gör det om hundra år?

Idag tar vi bussen till Hisinge Island för att hälsa på semsterfirar-H. Mys. Men vi blir ju sena. Såklart.

Istället

Det här är vad min son gör istället för att sova.

Duschföljetång

Det är nog inte meningen att man ska duscha när man har bebis. I alla fall inte duscha i fred. Eller i frid.

Även om jag fortfarande plågas av sviterna efter senaste försöket till morgondusch så tänkte jag igår att jag nog skulle göra ett nytt försök ändå. Den här gången med vaken bebis. Men då han är väldigt rörlig och aktiv min lille son, bestämde jag mig för att stänga in honom i badrummet. Insåg även att bebis överdrivna intresse för papperskorgen och toalettborsten krävde åtgärder, vilka bestod i att lyfta dessa utom räckhåll för det lilla vilddjuret. Väl så. Bebis verkade nöjd med att studera badrumsmattan, så mamman klev in i duschen. Det tog inte lång stund innan bebis bestämde sig för att han minsann skulle duscha han också!

Jag måste säga att det är inte helt lätt att försöka hålla en bebis utestängd från en dusch med svängdörrar. Speciellt inte samtidigt som man tvättar håret. Två schamponeringar fungerade hyfsat. Men då jag vid ursköljning av balsam slappnade av något insåg jag mitt misstag allt för sent. Bebis hade lyckats med sin plan. Han duschade nu han också. Med kläderna på.

I framtiden kommer jag nog gå oduschad. Alternativt klä av bebis innan duschen sätts på.

Hålltider

Jag tror nästan detta varit veckan för onödiga och värdelösa möten. Började med att bilen skulle kollas av i tisdags, ett litet foto som försäkringsbolaget vill ha. Och det kan man ju inte ta själv. Nej, det måste verkstadsgubben göra. Så var hela den förmiddagen förstörd. För ett fotos skull. Eftermiddagen bestod av ytterligare ett värdelöst möte. På arbetsförmedlingen. Detta blir min tredje sommar av arbetslöshet och de reviderar aldrig den där värdelösa handlingsplanen så jag förstår inte varför det inte kan räcka med ett telefonsamtal? Dessutom har jag ju löfte om jobb...

Idag hade vi ytterligare en tid att passa som gjorde att förmiddagen gick i kras. Det var dags att följa upp bebis eksem. En snabb kontroll och ett recept senare var vi klara. Det gick på fem röda.

Tur då att resten av dagen räddades med trevligheter! Rytmik. Fika. Korvgrillning. Och sol! Det är bra tur att det där utlovade regnet bara regnar nattetid.

Imorgon tar vi tåget norrut för på fredag tar minstingen studenten. Hurra!

Sommarbebis

Idag är det inte direkt sommar. Eller, det är varmt. Men inget härligt sommarväder. Snarare grått och tryckande.

I alla fall. Sommarbebis är dokumenterad.


Nationaldagspicknick i Slottsskogen. Bebis ska gå nu. Det är nya grejen.


Mysdag i Bovallstrand.



Första gräsmatteäventyret hos oma & opa.


Varm sommarbebis i bilen.

Sverige, Sverige älskade vän

Så har vi firat nationaldag. Firat och firat. Vi har i alla fall haft en trevlig dag! Det verkar ändå som att det här med att fira nationaldag börjar bli lite mer "vanligt". Vi trängdes åtminstone med 20 000 andra glada göteborgare i Slottsskogen. Regnet höll sig borta och vi picknickade på en filt. I skuggan. Till och med det var mer än varmt. Och ja, man kan bli solbränd i skuggan.

Bebis var energisk och på firarhumör hela dagen. Charmig också, så till den grad att ett gäng herrar och damer modell äldre undrade om de inte kunde få köpa bebis. Herr Visser meddelade vänligt men bestämt att han inte var till salu.

Väl hemma igen till kvälls kände jag mer än någonsin att jag skulle vilja ha det där huset nu. Om vi hade haft vårt fina lilla hus hade vi

1. Kunnat äta frukost på vår altan
2. Sluppit springa i tvättstugan hela kvällen
3. Haft uteplatsen för oss själva under middagen
4. Kunnat sitta ute och svalka oss nu när hettan äntligen lagt sig

För övrigt har jag tapetångest igen. Och det där med att ens hår kan ändra karaktär efter att man fött barn upplever jag faktiskt nu.

Underbara morgon

Visst, en dag som idag kan det vara trevligt att vakna tidigt. Det är ju ändå sommar nu, fick vi konstaterat igår. Men när bebis somnat sent kvällen innan (eftersom vi var på besök hos hans oma och opa) så har man ju en liten förhoppning om att han ska sova lite längre morgonen därpå.

Inte då. Ungefär kvart över sex började vilddjuret böka omkring i sin säng. Herr Visser vaknar ju varken för pip eller skrik (eller bomber och granater) så mamman la sig fint i fotändan på vår säng och pillade in en hand mellan spjälorna och försökte lugna bebis genom att hålla handen. Det kan funka fint ibland. Vi lyckades ligga så och ömsom slumra, ömsom böka runt tills klockan var sju. Då tyckte mamman att det kunde vara dags för välling. För kanske blir bebis sömnig av den?

Inte då. Vilddjuret tyckte att nu var det dags att leka. Efter en hård brottningsmatch bestämde mamman att bebis fick leka själv på golvet. Det gick fint i ungefär en halvtimme. Sen hördes ett illtjut. Mamman hittade bebis stående mot TV-bänken, men han kunde ju inte komma därifrån. Därav illtjut.

Två blöjor (den ena bytt av herrn, hurra!) och många suckar senare bestämmer mamman att det faktiskt är dags för bebis att ta sig en förmiddagslur. Som tur är har jag magiska krafter så bebis somnade inom fem minuter.

Och här ligger vi, fortfarande kvar i sängen. Trötta. Och ute är det fint väder.

Upp och stå

Jag tror jag avlider. Nu reser han sig upp mot möblerna! Det går fort. För fort.

Hurra!

Hurra! Sommaren är tillbaka!

Idag har bebis och jag varit på sommarrytmik. Sommarrytmik innebär att det är lite mer öppet hus-stuk på det hela. Och mycket mer folk. Och inget kaffe. Men som vanligt en trevlig stund! Efteråt gick vi långpromenad och bebis drog till med att sova i två timmar.

Han sover väldigt mycket nu, bebis. Det är väl för att han rör på sig i princip hela tiden då han är vaken. Borde kanske mata på lite så han inte faller ur.

Men nu är det dags för lite egentid för mamman. Ikväll tupperwareparty. Kommer säkert handla alldeles för många saker jag inte visste att jag behövde. Ska dessutom bli väldigt trevlig att besöka det nya huset värdinnan nyligen flyttat in i. Imorgon blir det frukostdejt, på underbara Ethel's, med två kära vänner. Utan bebisar och män. Mys!

Fuktskada

Ibland känner jag att jag har en väl utvecklad bebisradar. Som när jag instinktivt springer in i sovrummet och hinner rädda bebis från att ramla ur vår säng. Andra gånger (många fler och mer frekvent förekommande gånger) känner jag mig som en dålig mamma. Som när bebis är ledsen och jag inte förstår varför. Eller om jag lämnat bebis ensam och han blir ledsen.

Det har nämligen hänt att bebis sovit när jag varit tvungen att gå ner i tvättstugan. Har då lämnat honom sött sovande, skyndat mig allt vad jag kunnat, och sedan kommit upp och funnit honom jättevaken och jätteledsen. Då mår jag inte bra. Har nu funnit ut att jag kan använda två telefoner som babywatch vid sådana otrevliga tillfällen.

Och idag. Jag var bara tvungen att duscha. Jag lovar, man hade inte velat umgåtts med mig om jag inte fått ta en dusch. Bebis sov sött. Så jag tänkte att jag passar på. Ganska ofta när jag försökt ta en snabb-medan-bebis-sover-dusch inbillar jag mig att jag hör honom skrika. Har på senare tid kommit på att det tjuter lite i rören när man duschar så det är väl det jag hört.

Idag stängde jag till och med av vattnet ett par gånger och lyssnade. Sen duschade jag glatt vidare när jag inte hörde något. Men när jag väl var färdig och klev ur duschen möttes jag av ett illvrål. Typiskt bebis-har-varit-ledsen-en-stund-gråt. Usch och fy. Dåliga mamman kastade sig in i sovrummet för att rädda ledsen bebis. Varför fungerar inte mammaradarn i duschen? Har mitt moderliga inbyggda alarmsystem blivit allvarligt fuktskadat?

Efter lite kram och en napp blev allt visserligen bra och bebis somnade till och med om. Men mamman känner sig dum. Fy skäms på mig. Och på den tekniker som inte gav mig ett fungerande alarmsystem.

Trötter

Det är väldigt tydligt att vår lilla bebis gör av med mer energi nu för tiden då han är i ständig rörelse. Han blir helt enkelt väldigt trött. Ikväll somnade han i bilen på väg hem från möbeljätten. Utan välling och pyjamas. Och han sover än, vaknade inte ens av att vi bar upp honom från bilen. Så nu förbereder vi oss för nattlig vällingstund. För han sover väl inte ända till morgonen nu när han hoppat över en måltid?

Avhandling, kort och gott

Nu har det varit glest mellan bokstäverna igen. Så det är väl dags att knattra lite på tangentbordet och se vad som kommer fram. Se det som en avhandling över de senaste dagarna. Jag delar in det i kapitel.

Handledshelvete
I måndags träffade frugan en arbetsterapeut och fick en makalöst snygg stödskena avgjuten för handleden. Jag har ju en konstaterad inflammation som måste bli bättre. Morbus de Quervain heter tydligen mitt tillstånd. Och jag är mer eller mindre handikappad i tre veckor. Men bra ska det bli.

Mormor
Bebismormor har varit här och förgyllt vår tillvaro! Bebis har nog världens bästa mormor.

Kryp
Ja det är vad bebis sysselsätter sig med nu för tiden. Eller, han ålar snarare. Och snabbt går det! Han har redan lyckats haverera en hel del lägenhetsinnehåll så det blir till att bebissäkra lite bättre. Senaste haveriet är rislampan i vardagsrummet. Ett hett tips till dig som har rislampor och småbarn som ännu inte upptäckt hur roligt det är och hur fint det låter när man trycker foten genom skärmen är att helt enkelt låta den ena försvinna ur bilden. Med fördel lampan.

Sömnsvårigheter
Bebis har helt enkelt lite svårt att somna. Kryp är så hett nu att han gärna försöker krypa och gärna stå på huvudet i sängen. Om han är vaken eller inte spelar mindre roll. Men action är det på vår bebis, vill jag lova. Snacka om utvecklingsfas. Kan han inte lära sig krypa någon gång så vi alla kan komma till ro?

Ljud
Pruttljud verkar vara bestående. Och det verkar vara speciellt roligt att göra dessa pruttljud efter att mamman försökt få bebisen att säga just mamma. Idag har bebis dessutom lagt sig till med att säga pa-pa-pa-pa-pa-pa... Mamman blir lätt stressad av att det inte är mer mammaliknande ljud som kommer ur den söta lilla munnen och försöker påskynda ett inlärande av ordet mamma. Bebis gör pruttljud.

Och där tog inspirationen slut. Det har säkert hänt massa mer saker. Vi får avhandla det vid ett senare tillfälle.

Imorgon fikar vi och går till banken. Jajjemän.

In i ledet

Vi har ställt bebis i dagiskö. Till ett föräldrakooperativ som vi hoppas på (men som känns halvt omöjligt att få plats på). Han ska även ställas i kommunal dagiskö. Frågan är om jag kan ställa honom redan nu och ange vår snart-adress? Blir ju aningens knasigt om det skickas ut post som hamnar hos de som sålt huset. Å andra sidan får man bara räkna sex månaders kötid så vi behöver ju inte börja köa redan nu. En del huvudkliande blir det, hur som helst.

För övrigt vet jag att man säger förskola och inte dagis. Men det struntar jag i.