Visst, en dag som idag kan det vara trevligt att vakna tidigt. Det är ju ändå sommar nu, fick vi konstaterat igår. Men när bebis somnat sent kvällen innan (eftersom vi var på besök hos hans oma och opa) så har man ju en liten förhoppning om att han ska sova lite längre morgonen därpå.
Inte då. Ungefär kvart över sex började vilddjuret böka omkring i sin säng. Herr Visser vaknar ju varken för pip eller skrik (eller bomber och granater) så mamman la sig fint i fotändan på vår säng och pillade in en hand mellan spjälorna och försökte lugna bebis genom att hålla handen. Det kan funka fint ibland. Vi lyckades ligga så och ömsom slumra, ömsom böka runt tills klockan var sju. Då tyckte mamman att det kunde vara dags för välling. För kanske blir bebis sömnig av den?
Inte då. Vilddjuret tyckte att nu var det dags att leka. Efter en hård brottningsmatch bestämde mamman att bebis fick leka själv på golvet. Det gick fint i ungefär en halvtimme. Sen hördes ett illtjut. Mamman hittade bebis stående mot TV-bänken, men han kunde ju inte komma därifrån. Därav illtjut.
Två blöjor (den ena bytt av herrn, hurra!) och många suckar senare bestämmer mamman att det faktiskt är dags för bebis att ta sig en förmiddagslur. Som tur är har jag magiska krafter så bebis somnade inom fem minuter.
Och här ligger vi, fortfarande kvar i sängen. Trötta. Och ute är det fint väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar