Trollunge

Dags för lite bebisrapport.

Som bekant kanske är så kryper den lilla trollungen. Snabbt. Men idag något invalidiserad. Att bo i hus innebär en rad nya faror. Bland annat finns en stor härlig altan att krypa på. Det innebär stickor. Eller flisor, som man säger här i väst. Igår kväll upptäcktes en sticka som verkade göra ont. Den satt på ena knät. Vi fick inte ut den eftersom det kändes som barnmisshandel att fortsätta hålla fast en hysterisk son. Idag var så fru Visser till apoteket och handlade upp en arsenal av bedövningssalva, antiseptisk salva och bättre pincett. Efter lite opererande lyckades uppdraget med att avlägsna stickan. Så snart kan nog trollungen krypa normalt igen.

Annat nytt på bebishimlen är att ännu en tand spruckit fram. Nu en tand i övre käken. Den syns knappt, men den är allt där. Nu får vi bara hoppas att vår lilla prinskorv får kläm på det där med tandborstning.

Han pratar en del också. Synd bara att vi fick ett barn som programmerades med fel språk. För vi förstår ingenting. Vi frågar dagligen om han inte har en ordbok så vi kanske kunde översätta något av allt han hasplar ur sig. Men icke. Väntar spänt på att en uppgradering av hans språkmjukvara ska installeras.

För övrigt har han varit ganska trött de senaste dagarna. Men vaknar ändå väldigt tidigt. Så nu är det dags för den här mamman att checka ut. Jag verkar ha fått morgonpasset på min lott. På de flesta av mina lotter, för att vara ärlig...