Dja-dja-dja-dja-dja-dja-dja... och så vidare. Och så vidare. Och så vidare. Det är för tillfället de enda ljud som kommer ur min son. Dja-dja-dja. Helt plötsligt blev han så väldigt mycket större, bebis. Han kan ju prata nu!
Jag och mammorna försökte oss på en cafédejt vid lunchtid. Bebiscirkus, minst sagt. Min bebis var helt slut efter ett par timmars fikande och slog till med att sova dryga två timmar i vagnen. Under tiden hann mamman med ett läkarbesök, ett apoteksbesök och en fika till.
Har nu fått en handledsdiagnos, för den som vill uppdatera sig på min sjukdomshistoria. Det är inte karpaltunneln. Hurra! Men det är en inflammation som stör en sena. Så nu blir det inflammationshämmande, både tabletter och gel. Och på måndag ska jag få mig en snygg skena. Finemang.
Karpaltunneln? Visste inte att det fanns något som hette så. Skönt att höra att du får hjälp. Angående prat så är Annikas och Martins Alexander i sitt esse nu och det bubblar ut ord. I helgen visade han mig alla figurerna i Bamse och namngav dem. Snart kan nog Edvin det med så framåt som han är. Ska bli spännande att få se lite krypning snart. Kram!
SvaraRadera