Syslöjd

Jaha. En förmiddag på banken, en trasig glödlampa, en hel del bedövning, en stelkrampsspruta och 10 stygn senare sitter fru Visser här vid sitt köksbord i lägenheten som husägare. Det är helt enkelt livsfarligt att flytta.

Hela dagen var väldigt fin. Vi fick vårt söta lilla hus. Vi började slipa och måla och kom en bra bit, hann med mer än vad som förväntats. Vi flyttade lite grejer till huset också, när vi ändå skulle till lägenheten och hämta något annat bortglömt. Bland annat en golvlampa hämtades. Och den skulle jag lite händigt plocka ut ur bilen. Herr Visser sa att lampan var trasig men jag fattade inte på vilket sätt den var trasig. Då var olyckan framme. Min värsta mardröm besannades. Ett ordentligt skärsår och halva underarmen fläktes upp. (Okej, något överdrivet.) Iskall som jag var (rätt oväntat faktiskt) insåg jag på en millisekund att jag måste till akuten och sy. Det gjorde konstigt nog inte skitont men jag hann se hur äckligt djupt såret var innan jag paniskt klämde ihop det och fick en handduk virat runt. Det måste sys.

Svärmor raceade iväg med mig i en gammal bil. Och väl på östra gick det ganska snabbt. Men efter att en läkare (som typ var 20 år gammal) tittat på det och konstaterat att det definitivt behövde sys men ändå inte var livshotande meddelades det att jag kunde få vänta i åtta timmar. Hurra! Precis vad jag var upplagd för. Jag rekommenderades att åka till jourmottagningen i Gamlestan istället. Eftersom att läkaren ändå var typ 20 år gammal kände svärmor och jag att det var lika bra.

Så, i Gamlestan gick det också ganska fort. Efter att först en sköterska och sedan en läkare lite misstroget tittat på mig och undrat om jag verkligen behövde sys (och om de inte kunde sy på östra?) lyfte de på mitt förband och insåg väldigt snabbt att ja, det behöver sys.

Och nu sitter jag här, uppskattningsvis 2,5 timmar efter olyckan, och är väldigt bedövad i armen. Men kommer säkert att ha satans ont imorgon. Den här olyckan kom ju väldigt lämpligt.

Men vad gör det när man har ett hus?