Vi lever

Okej, det är dags att säga något om familjen Vissers liv och leverne.

Fru Visser har fullt upp med att jobba. Man blir rätt trött. Jobbigt att köra bil när man är trött. Mot slutet av veckan kommer eleverna också, så snart är jag helt back in business.

Herr Visser, han jobbar han också. I tre dagar till. Sen ska han få vara hemma hela hösten. Vi har haft fullt upp med bebislogistik dessa veckor då vi båda jobbar och återigen är vi så tacksamma för den fina familj vi har som ställer upp. Puss på er.

Och bebis, ja han fyller ett år om ett par veckor. Hur galet är inte det? Han kan nu stå helt själv (i några sekunder) om han inte tänker på det. Men än är han för feg för att våga ta några steg. Det känns ändå ganska tryggt, för krypning räcker gott och väl.

Till helgen ska makarna Visser på bröllop. Bebis får stanna hemma med sin oma och opa. Det blir första natten som vi spenderar tillsammans utan bebis sedan han kom till världen. Konstigt. Mycket konstigt. Det är bröllop även nästa helg, och bortlämning av bebis. Så det är bara att vänja sig.

Dessutom. Vårt hem ser ut som ett bombnedslag. Punkt.